Tillfälligt anställd

För två veckor sedan hade jag ett fördrag på ST’s avdelningsråd. Föredraget handlade om tillfälliga anställningar, men jag tog mig friheten att sätta arbete och anställning i ett historiskt perspektiv. Föredraget kommer att läggas under presentationer.

I samband med arbetet inför föredraget plockade jag fram en del statistik om tillfälliga anställningar. Data kommer från SCB’s Arbetskraftsundersökning (AKU). Jag gjorde det an brukar göra, titta hur utvecklingen ser ut gällande andelen av arbetskraften som är tillfälligt anställda. Bilden är ganska välkänd – det sker en ökning under 1990-talet för att sedan plana ut under 2000-talet. Man kan egentligen inte säga att det skett någon större förändring av andelen tillfälliga anställda under 2000-talet. Sen finns det en del grupper där siffrorna anger en problematisk situation. Jag tittade på kvinnor under 35. I denna grupp är det dels en stor andel som har tillfälliga anställningar, dels ökar andelen över tid – även under  2000-talet.

Det jag gjorde efter detta vanliga förfarande var att jag funderade en del på hur relationen mellan arbetslöshet och tillfälliga anställningar ser ut. Det man vanligtvis tänker sig är att andelen tillfälliga anställningar minskar när arbetslösheten ökar och är hög, medan den ökar när arbetslösheten minskar eller är låg. Anledningen är att de tillfälligt anställda är att betrakta som en svag grupp på arbetsmarknaden. När konjunkturen viker och företagen behöver kapa i sina kostnader är det denna grupp som först blir av med jobbet. När konjunkturen vänder och företagen är i behov av att anställa  råder fortfarande osäkerhet vilket innebär att anställningarna blir tillfälliga.

N är man tittar på statistiken är detta ett mönster som kan skönjas för 2000-talet, men inte för 1990-talet. På 1990-talet verkar det istället som att sambandet mellan arbetslöshet och andelel tillfälliga anställda är negativ. Den tolkning man kan göra angående detta är att krisen i början av 1990-talet innebar en maktförskjutning i relationen mellan arbete och kapital. Denna ökning gjorde att arbetsgivarna kunde göra arbetsmarknaden något mer flexibel genom att förskjuta andelen tillfälligt anställda något. Detta är givetvis en hypotes som måste fördjupas teoretiskt och vidare analyseras empiriskt mycket mer. Underlaget är ju ganska klent. Men ett intressant resultat är det trots allt. Sambandet på 1990-talet ska inte heller överdrivas. Om man tittar noggrant verkar det som att tillfälliga anställningar ökar oberoende av andelen arbetslösa.