Jag har haft anledning att fundera på staten och statens relation till övriga samhället den sista tiden. Anledningen är att jag skrivit ett kapitel om staten i en bok om ekonomisk sociologi som kommer att publiceras inom kort.
En intressant aspekt som jag skriver om i detta kapitel rör statlig avrelgerling och reglering. Som bekant har ju staten i internationell bemärkelse dragit sig tillbaka från en hel del områden och istället släppt in privata företag. I Sverige har detta gått relativit snabbt och gäller områdena skola, vård och omsorg. Argumenten kring att släppa in privata företag är att skapa konkurrens, som man har trott/tror skapar effektivitet, samt att fler aköter anses leda till valfrihet (fler alternativ – valmöjlighet är ett mer korrekt och mindre normativt begrepp).
Ett annat argument skulle kunna vara att minska på byråkratin och regleringen. Men det är inte givet att så blir fallet. Istället kan det faktiskt vara tvärtom. De områden som nu stat, kommun och landsting öppnat för privata företag är verksamheter av allmänintresse. Således finns också önskemål om hur dessa verksamheter ska bedrivas – varav det till exempel finns kursplaner inom skolan. Om det finns många aktörer finns det således också många att kontrollera. Därför har avreglering samtidigt inneburit ökadt behov av att utvärdera och ”betygsätta” olika verksamheter. Detta är ett sätt att styra som faktiskt kan jämföras med reglering – även om denna form av reglering är betydligt mindre direkt än om kanske framförallt staten styr verksamheten själv.
Lämna ett svar